Sitter i Uppsala och läser en krönika i UNT där Emma Ångström gör ner Facebook med motiveringar som “För det första är det ju otroligt barnsligt med Facebook. Det är som att gå tillbaka till typ Lunarstorm, och man är knappast tonåring längre.”

Visst Facebok kan vara helt meningslöst om man bara sitter och jämför film-smak och skickar varandra digital öl. Men om man läser Malcom Gladwells “The tipping point” så är det enkelt att se det geniala i Facebook som en förlängd adressbok, du har automatiskt uppdaterad kontaktinfo till de flesta du känner och jobbar med. Du får enkelt tag på dem, du får tips och info om vad som påverkar/de är intresserade av just nu.

Jag har runt 600 kontakter i mobiltelefonen och blir stressad och förbannad av att jag inte får tag på alla dem på Facebook. Det är extremt tidsödande att sitta och uppdatera adressboken i datorn eller telefonen, jag skulle spara extremt mycket tid om alla signade upp på Facebook.

För att visa nån form av nivå och medvetenhet avslutar Emma krönikan med “Jag håller mig på mattan. Jag gör som min tjugoåttaåriga vän som aldrig i hela sitt liv har betalat en räkning på nätet. Hon har ingen internetbank ens, hon använder ett sådant där old school-häfte som jag tror att hon postar med vanlig post och jag har ingen aning om hur det ser ut eller går till men det verkar sjukt analogt och avancerat. Det måste ju vara det nya heta. Sjukt 2007.” sätt det i relation till vad Fredrik Härén pratade om på Kunskapsdagarna så förstår jag inte varför UNT överhuvudtaget publicerade skräpet. Slacker-journalism. Meningslöst.

Jag är grymt trött på folk som skall försöka ligga långt fram genom att rakka ner på det som är senast. Det är inte coolt, det är inte nytt det är inte trendigt. Det är bara menigslöst gnäll.